Bajs bajs bajs

Ja, det är inte alltid glamour, ganska sällan faktiskt, men tack och lov så är det gosigt också. I morse vaknade jag till en verklighet där elva små bajsmaskiner jobbat på och verkligen högpresterat under natten. Igår flyttade de ut till vardagsrummet eftersom vid tre veckors ålder ska de få påbörja sin socialisering med ljud och miljö, så tack och lov var det inte ett bajsinferno i mitt sovrum. Understundom när man jobbar på och håller rent så tappar man modet och tilltron till metoden, för att sen när Herr Lila och Fröken Turkos skuttade ner ifrån sin bädd och trava iväg mot det tilltänkta toahållet och göra nummer ett och två, så spirar hoppet igen. Jag har ju ställt in en hundtoa och lagt sugande material runtomkring samt har utökat hagen sedan filmen igår. För att de ska kunna hålla rent i en del så måste det finnas en övergångszon. I morse upptäckte jag att de inte gjort något i sin bädd utan lagt det mesta i den övriga zonen. Så det finns hopp. 

Vilken valp blir min får jag frågan om lite då och då. Jag förstår verkligen att man undrar vilken liten raring man ska hålla extra utkik efter. De är jämna och fina och faktum är att jag ännu inte kan skilja på på dem utan halsband. Vid sex, sju veckors ålder avgörs vilken tik respektive hane som ska väljas ut att få chansen att eventuellt gå vidare i avel, det är en lång resa, och därefter kan jag i samråd med valpköpare placera ut valparna. Det avelsurval jag och ett par till uppfödare gör, innebär inte att de individer vi väljer ut säkert kommer att gå hela vägen till avel och det innebär inte heller att övriga är diskvalificerade för avel. Det kan hända mycket i utvecklingen från valp till vuxen hund. Faktum är att för den genetiska variationens skull så borde alla friska hundar få iaf en kull, annars förlorar vi genetiskt material för varje generation, men det är inte realistiskt att alla valpköpare kan och vill ta på sig att ha en valpkull. De flesta av oss köper en hund för att ha en bästa fyrfota vän. Men kanske vill någon av de som köper en hanhund genomföra BPH och röntga höfter och om resultaten är bra kan man sätta upp sin hane på hanhundslistan och på så vis bidra genetiskt. Det är inte alls arbetsamt eller besvärligt, eftersom man inte har något ansvar för kullen sedan. Däremot bör man ta stöd av sin uppfödare eller av vår avelskommitte innan man säger ja, så att man vet att det är en lämplig och ansvarsfull kombination. Det behövs fler tillgängliga svarta hanar och denna kull skulle gå att använda med många olika tiklinjer eftersom det är en utavling. Det är kanske därför jag faktiskt fått förfrågningar från utlandet, om jag kan tänka mig att exportera. Det är allt fler som engagerar sig i genetisk variation. 

Nedan ser ni en film från igår och jag har redan gjort hagen större och fixat om lite. 

En del helt bedårande bilder bara måste jag bjuda på också. De är nog de sötaste valparna jag någonsin sett.