Balanskuddar och en ny familj

De senaste veckorna har de sista pojkarna lämnat hemmet och jag tvekade länge om jag verkligen ville, förmådde, sälja iväg den sista killen. Han var verkligen min älskling och även Dunder som åkte veckan innan fanns så djupt i mitt hjärta att det sprängdes när jag lämnade honom och det samma gällde älskade Stålis. Nu har dock båda flyttat och jag har fått väldigt fina meddelanden från nya familjerna. Det kändes först jobbigt att jag grät en skvätt vid båda överlämningarna, men jag har bestämt mig för att det är helt okej. Här bedrivs ingen valpfabrik utan här har familjemedlemmar fötts upp med mycket kärlek och omsorg och då vore det väl väldigt konstigt om det inte droppade tårar när de flyttar. Nu har jag lärt mig att hjärtat läker när jag får veta att de mår bra och är älskade. I helgen åker vi nog förbi Stålis och hälsar på. Idag har jag fått hälsningar från två pojkar som båda får sova med sin matte i soffan och det känns väldigt härlig. Jag har hunnit mysa i soffan med Tapper och hon är en riktig älskling och nu ska jag verkligen tillåta mig att njuta av henne till max, för hon flyttar inte. 

Jag fick härlig inspiration av syster Ilo i Finland som stod på en balansboll och jag gick loss som bara den och nu har vi lekt i dagarna två på balansbollar av olika typ och såklart har jag läst till internets slut om hur man gör. Det är tydligen väldigt bra för bålstabiliteten och man ska träna lite, några minuter per dag till att börja med. Alla tre hundar vill vara med och jag gjorde ett bättre försök idag med att låta alla vara med. Lilla Fröken Tapper har bara fått ställa sig på kudden för att lära sig att ställa upp på den och att den är rolig och trygg. Hon är för liten för att träna mer på riktigt ännu tror jag. Jag får läsa på mer om det. Baggis och Ybbe har däremot fått vandra varvet runt kuddarna och fått göra mer saker. Det är väldigt tydligt att de tycker att det är våldsamt roligt. 

Imorgon åker jag och Baggis med husse på semester och Ybbe och Tapper hänger med Moa i huset på ön. Hur ska jag klara mig utan dem i flera dagar?! Oj oj. Men några måste vara hemma och vakta hus och gård. Jag tror faktiskt att Ybbe är den duktigaste vakthunden.