Dag 59

Och vi väntar och väntar. Jag kontrollerar temperaturen flera gånger om dagen, har fått reda på att inte alla uppfödare gör det och klurar på vad de har för trick för att veta när det närmar sig. Min största skräck är att jag inte ska vakna om hon startar mitt i natten. Förra gången vakade jag hela natten innan det slog till och var trött när det väl skedde. Adrenalinet gjorde dock att jag var på alerten. Nu ska jag sova middag så att jag orkar om det händer idag. Hennes normaltemp ligger på 37,7 och som lägst har hon varit nere på 37 grader, i onsdags. Då trodde jag att det skulle fortsätta nedåt men det är en kamp mellan det dräktighetsbevarande progesteronet och prostaglandinet som drar igång när valparna signalerar att de är redo. Ännu vinner alltså progesteronet. Idag på sen förmiddag var hon nere på 37,1 igen och jag fortsätter tempa. Förra gången gjorde temperaturen en skarp dykning nedåt till ca 36, 5 dygnet innan har jag för mig. 

På filmen ser vi hur Ybbe "drar järnet" ut i morse. Jag tycker att det är lite fantastiskt att hon faktiskt ger till att galoppera i sitt tillstånd. 

Jag har vridit min säng så att den står mot valplådan. Jag känner mig trygg med att ha dem nära mig så att jag kan lyfta på tälttaket och titta till dem och rätta till om någon ligger galet. Pinnen så står rätt upp till höger på bilden är en extra båge för tälttaket som jag tar ner när allt är klart för att skapa ett bra mikroklimat. 

Håll tummarna för oss!