Efter GDS och vardag igen

Oj vad trött jag var på kvällarna i helgen. Det har varit intensiva dagar och upplevelserna skulle kunna fylla många sidor. En gång varje år går Gotland Dog Show av stapeln och det är en mycket stor utställning, fullt i storlek med Ronnebyutställningen. På lördagen ställde jag bara ut Tapper eftersom Ybbe är färdig Nordic Champion. Tapper fick sitt andra nordic cert och syster Alert 'n' Brave Fröjd kom tvåa med ett hedrande exellent av domare Svante Frisk, som talade om att han uppskattade båda flickorna. Tapper visade sig fint i ringen, stod fint, travade och samarbetade med mig på ett fint sätt. På söndagen visade jag efter mycket tvekan båda flickorna. Jag insåg lite för sent att jag inte behövt anmäla Ybbe, eftersom hon är färdig CIB, men det blev en anmälan på henne också. Jag tyckte, som vanligt, att Ybbe kunde ha varit i bättre päls och form, men domaren tyckte att pälsen var utmärkt och att hon bar sin vikt väl och gjorde henen till BIR. Eftersom Ybbe är färdig CIB så blir reservcertet värt ett cacib och det gick till Tapper. Tapper har därmed sitt andra, eller om det är tredje cacib.  Igår trimmade jag ner Ybbe och konstaterade att hon inte är tjock. Det är väldigt vad pälsen påverkar och det beror på att hennes strån är mycket grövre än på de andra hundarna jag har. 

Nu är det en eller kanske två utställningar kvar innan jag lägger ner utställningsverksamheten till någon gång nästa när Tapper blivit två år och vi kan försöka avsluta hennes championat. Jag tror att hon behöver växa till sig lite för att sitt bästa jag exteriört även om jag är väldigt nöjd med henne redan idag. Framförallt längtar jag efter att den där pannluggen ska komma ut. 

Syster Ilo har varit här i helgen och det var så roligt att få träffa henne. Det är inte utan att det kniper i hjärtat och det är svårt att riktigt förstå att den vuxna, fina och sociala hunden faktiskt är född här och att jag har hjälpt henne till världen. Nu när jag sitter och reflekterar så känner jag att den personlighet hon visade som liten, med allt mod, lekfullhet och sociala förmåga finns kvar och har utvecklats i helt rätt riktning. Jag minns en gång när hon lekte i köket, sprallig, glad och påhittig och mötte nya saker med mod och självförtroende. Det var samma hund jag mötte i helgen och det är så glädjande. Hon har fått ett jättebra hem, är älskad och fått mycket bra träning. Jag uppfattade att de tränar mest inför agility och hoopers med henne och även fast hon bara varit i utställningsringen ett par gånger så skötte hon sig mycket fint. När jag ser hennes huvud så är det Ybbes huvud jag ser och när hon rör sig ser jag Ybbes vägvinnande steg. När hennes familj kom in och träffade min flock så gosade Baggis järnet med dem alla och visade var humöret kommer ifrån. Ybbe hälsade också och var med, men hon är mer som en "riktig" schnauzer och accepterar andra  men föredrar sin familj. Tapper är som sin far och är även väldigt nyfiken så hon gillar också att få uppmärksamhet och gos. 

Nu gäller det att ladda om inför nästa äventyr i helgen. Vi har satt husbilen på laddning och ska packa imorgon. Idag har vi haft celebert besök från en annan kennel och varit på promenad ihop samt hängt i trimmet och dragit ull.