Friends for all Baghera

Det hjärtat är fyllt av ropar man och jag ropar: Baggis! Idag har han stått på trimbordet och jag har skalat av ett lager. Även om han inte längre är en utställningshund så är det ett nöje att hålla honom i fin form. Hans päls är helt fantastisk, den bästa jag satt händerna i. Trots att jag inte trimmar honom lika ofta som tjejerna håller sig pälsen tät och med lager. Skulle jag låta den "blåsa över" så är det snabbt reparerat. Härliga tider. 

Båda tikarna löper så Baggis har fullt upp med att kolla "göravalphormonerna" flera gånger om dagen. Jag håller dem åtskilda när jag inte är hemma och än så länge går det fint. Det är inte förrän höglöpet kickar igång som det blir lite mer ogörligt att behålla förståndet när man lever ihop. 

Jag ska inte ha en ny kull med Baggis med min tik eftersom hon redan har en kull med honom, men tänk om jag skulle "hyra in" en bra tik. Nu är han snart åtta år och jag skulle kunna kosta på mig en kull till. Det är vettigt att inte braka iväg med många kullar på en gång med en hane, samtidigt som det kan vara svårt att säga nej när någon frågar. Det är en rolig resa att få vara med om och jag har kontakt med flera av valpköparna trots att de flesta av Baggis valpar kommer från andra kennlar än min. Nu börjar Baggis få barnbarn och det är också roligt att få se dem. Förra året kom tex Argentas's Cayden ut i utställningsringen och jag kan absolut se en hel del av Baggis i honom (Baggis är morfar). Roligt! I år ser jag fram emot att få se Pognos Fiat (Baggis är farfar) i utställningsringen. Det finns många fler jag skulle kunna nämna men kontentan är att det är roligt att få följa avkommor och deras avkommor. Tillsammans förvaltar vi schnauzern för framtiden.