Upploppet
13/03/2025
Hormoner, hanhund och tankar om avel
08/02/2025
Jag har sagt det förut men jag säger det igen: man lär sig mycket av att leva med en flock. Ni minns säkert att jag kallade Baggis för min "progesteronmätare på fyra tassar" och nu tror jag faktiskt att han även kan lukta sig till en dräktighet. Vanligtvis går jag med alla tre hundar tillsammans, faktiskt även under löpen, men jag backar om jag har två löptikar samtidigt, då blir det för äventyrligt. Jag märker på Baggis temperament och uppförande hur tikarna ligger till i löpcykeln. Ju högre upp i löpcykeln de befinner sig desto mer ökar han i handlingsberedskap. Han förvandlas från en gullig lunkentass, som tuffar på på i spåret utan att reagera nämnvärt på andra hundar, till att sträcka upp sig rejält och försöka skrämma bort, för honom, hotfulla hundar. Han brukar alltid återgå till modell "lunkentass" efter löpet, men nu upptäckte jag att han går igång igen och det bara måste vara så att han känner att Ybbe är dräktig. Annars har han blivit felkalibrerad, haha. Ybbe går som en drottning mellan dottern Tapper och Baggis och känner sig väldigt upphöjd. För mig är det bara att planera om promenaderna. Det blir för äventyrligt att gå med alla tre ihop eftersom Lillan har rollen som "larmare" i flocken, helt oönskat av matte kan jag tillägga, och nu får jag ta itu med den olaten. Det är inte rimligt att gå med alla tre tillsammans just nu och självklart kan jag inte tycka att det är fel eller galet av Baggis, han reagerar som en hund naturligt gör i en flock med dräktig tik. Att det så sällan talas om beror på att kennlar vanligtvis inte har både hane och tik ihop på det vis som jag har, naturligtvis förekommer det, men är inte så vanligt. Jag lär mig som sagt mycket av livet i flocken.
Multichampion, multivinner, schnauzer of the year X2 - Friends for All Baghera
Här kommer också en liten spännande halvkvävd nyhet. Baggis ska kanske bli pappa igen, i en annan kennel såklart. Planerna pågår för fullt och vi får se om det faller ut rätt med tid för löp etc. Så den som är sugen på en Baggisvalp kommer kanske snart att få vet var man kan ställa sig i kö. Om jag kastar bort Jante från axeln så kan jag berätta att Baggisvalparna har toppat resultatlistorna för utställning i iaf två år och det har varit avkommor i kennlarna Chevrolet och Argenta som presterat och även nu fortsätter att prestera toppresultat. Jag är tacksam över samarbetet med dessa kennlar och deras skickliga kennelmammor som verkligen gör det yttersta för sina avkommor. Min Tapper och hennes bror Stadig (Loke i Norge) har presterat väl även de med under föregående år. Jag skickade aldrig in till årets hund för föregående år, det blev så krångligt med att hitta och räkna ut med junior-BIR och BIM, eftersom det är inofficiella priser som inte redovisas på SKK, så jag orkade inte i denna vardagsstress jag lever i (lärare), men Tapper har presterat väl även hon. Kort och gott: Baggis har lämnat avkommor, naturligtvis tillsammans med mycket fina tikar, som väl låter det försvara att han får en kull till.
Man brukar säga att en hund inte ska stå för en för stor del av avelsbasen och man ska inte "raska av" för många kullar samtidigt, eftersom man inte vet vad som kan dyka upp längre fram. Man ska vara förberedd på att avbryta en hunds avelskarriär om något uppstår, samtidigt som vi inte har råd att "kasta bort" gener på "utifallatt". I detta avgörande är vi uppfödare ensamt ansvariga för de val vi gör och vi måste noga tänka över de beslut vi gör, eftersom vi påverkar rasens framtid. En avelshund ska ha en lång, men långsam verksamhetstid. Idag har Baggis tre PS-kullar, han är åtta år och den senaste kullen kom 2023, så nu kan han kosta på sig en kull till. HD-resultaten från avkommorna ser bra ut och jag har inte fått några rapporter om att något skulle stå på tok till.
I varje parningsavtal intygar ägarna till båda avelsdjuren att deras respektive avelsdjur är friskt. I min kommande kull har jag utöver att jag naturligtvis pratat med hanhundsägaren även pratat med uppfödaren till hanen och jag känner att jag gjort mig så säker jag kan på att det är en bra kombination. Nu är det bara för mig att ge Ybbe en räkmacka fram till valpningen, vara förberedd för att kunna bistå henne det bästa jag kan, ha telefonnummer redo till min support och veterinärkontakter och därefter ladda för det marathon det innebär att ha valpar. Det finns inget "bara" med att föda upp valpar. Det gäller att läsa på så att jag gör rätt sak i rätt tid för att hjälpa valparna att bli trygga individer för sina nya hem. Jag ska vara utvilad inför detta marthon och jag ska ladda genom att sova middag oftare. :-) Min dotter har lovat att även denna gång vara med vid valpningen och numera går hon sjuksysterutbildningen och lär sig mer och mer för varje dag. Jag har även stöd av erfarna Maria Ringbom på kennel Pinnsveins.
#schnauzervalpar "valpar #standardschnauzer #löp #attlevamedhaneochtik #alertandbrave