Mer än vanligt

Livet är stressigare än vanligt just nu men ikväll kom vi iväg på en rejäl promenad och oj så väl vi behövde det. Dimman höljde sig över oss och det var inte utan att det gick lite rysningar i ryggraden när vi kom ner till vattnet och på trädets mörka grenar satt mängder av tysta svarta fåglar. Dimman liksom kramade trädets grenar och plötsligt satte alla fåglar iväg med distant dån av alla vingar som slog ut över havet. Baggis blir sju år i år och kanske börjar han tycka att våra vägar är lite tråkiga för svansen vaggar inte alltid i topp. Jag ska pröva att bara gå en sväng med honom; han kanske är lite less på att alltid vara med tjejerna och vill ha lite egen tid. Han får hänga med mig på fik imorgon och lyxa lite med bara mig.