Nio dagar

Den enda gången jag tar upp valparna är när de vägs och idag stal jag till mig en liten gos med ett litet hjärta. Än så länge ska man inte lyfta valparna annat än när man ska kontrollera vikt och hälsa. Varje lyft blir en bergochdalbana eftersom de varken kan se eller höra och det vill man undvika. Jag misstänker att ögonen kan börja öppnas i slutet av veckan. Jag går och klurar på när jag ska ge mig på att försöka klippa klorna igen. De börjar bli långa och jag gjorde ett försök att klippa men det vore ju synd att säga att de små raringarna var samarbetsvilliga. Eftersom valpar mjölktrampar på tikens buk så behöver jag lösa detta innan Ybbe blir riven. Min nästa taktik blir att göra ett försök när de just ätit och är i lite matkoma. 

Syster Tapper har fått komma in och titta på syskonen och oj vad fundersam hon är över dem. Det har varit lite tuffa tider för Tapper som inte missat en natt i min fotända sedan hon slapp ut ur valphagen som liten. Nu har hon fått sova i vardagsrummet ihop med Baggis och det gick fint efter lite inledande gnissel. Snart kan nog ordningen återgå till det vanliga. Faktum är att jag saknar hennes sällskap. Hon är alltid en trogen raring och vet precis när jag är redo att börja dagen och kommer och mornar mig. Baggis har sin givna plats nedanför min säng i vanliga fall.  I helgen ska maken och jag börja ställa i ordning valphagen i vardagsrummet. När valparna börjar gå omkring på riktigt och valplådan blir för liten så är det dags att flytta ut. Jag behöver dra på golvvärmen i vardagsrummet så att de inte fryser och då äntligen kan jag göra det svalt och skönt i sovrummet igen. 26 grader varmt i sovrummet är inte riktigt min melodi, men nödvändigt för valparna som inte kan reglera sin temperatur själva ännu.