Norge - en resa på tio dagar och 350 mil

Hemma igen och det känns en smula overkligt. Igår var vi i nordnorge och idag är vi hemma på ön igen. Danne körde nästan hundra mil med oss igår och vi kom nästan hela vägen hem, men bestämde oss för att stanna och sova i Tönnebro. Vi tillbringade tio dagar i husbilen, som är på lite drygt 6 meter och hade med oss tre hundar, två tikar, varav en löp tik som gick upp i höglöp lagom när vi passerade gränsen och en hane. Faktum är att det gått över förväntan. Jag hade med mig hörselkåpor och var redo att bli galen. Strax innan gränsen googlade jag hundpensionat och maken hittade ett som tog emot utomhushundar. Nej sa vi både och sen tystnade faktiskt hanen. Jag tror stenhårt på min väns råd om att hanen ska ha koll på sin tik och då blir han lugn. Baggis fick se och lukta men aldrig röra och blev fullkomligt marinerad av löpdoft. Det funkade och vår resa blev inte förstörd på något sätt av att ha både löptik och hane med. På nätterna fick en av dem vara i det speciella hundrummet i husbilen för att jag skulle kunna garantera att det inte skulle inträffa någon olycka. Vi tog även en fyra timmars färja där man inte fick ta med hundarna upp... Det kändes inte alls rätt att lämna dem ensamma i bilen så jag stannade helt enkelt kvar på däck, gissningsvis mot reglerna men i enlighet med mina egna regler för hur jag vill att det ska vara för mina hundar. Att leva under dessa omständigheter så länge sätter press på hundarna och är tröttande, så jag måste verkligen säga att jag är imponerad av deras anpassningsförmåga och välvilliga inställning till att hänga med även under jobbiga förhållanden. De är vana vid att få springa lösa på en stor tomt och få massor av motion och helt plötsligt var livet annorlunda. 

Ett par utställningar har vi hunnit med också. Ybbe slog till med ett BIR i Norge, vilket var glädjande men jag kände vad trött hon var. På lördagsutställningen orkade hon knappt sätta tassarna framför sig och på söndagen var hon lite piggare. Att åka många mil i husbil är inget hon tycker om och med detta i tanke är jag extra imponerad av hennes insats. Hon är en så bussig hund som anstränger sig för mattes skull. Tapper tycker att husbilsåkandet är helt okej, speciellt om hon får sitta i mattes knä och det har den lilla bortskämda tösen fått göra mycket. Utställningsmässigt har hon prenumererat på andraplaceringar (exellent och ck) under ett par veckor. Jag har flera reflektioner kring detta och några kan jag bearbeta och andra ligger utom min kontroll. Det jag kan bearbeta är hur hon rör sig i ringen. Detta vill jag dock göra med respekt för hennes ålder. Hon är junior och ska få ha kvar sin glädje och livfullhet och inte korrigeras till att gå som på räls. Däremot skulle jag vilja ha mer kontakt med henne när vi springer. 

Den avgörande faktorn som gjorde att vi åkte norrut var att vår "valp" Loke (A&B Stadig) skulle vara med på utställningen. Det var verkligen glädjande att få träffa honom. Vi har pratat och trimmat och åkt på utställning i två dagar ihop. Sista dagen trimmade jag ner honom ganska mycket och håller tummarna för att han blir lagom pälsad igen till nästa utställning. Jag blev helt bländad av hans kraftfulla steg och pälsen är också fin. Ett tydligt lager under efter att jag dragit av det övre. Det var svårt att bedöma pigmentet men det över lagret var lagom varierat. 

För den som är intresserad av poddar med hundsnack så kan jag rekommendera Mikael Nilssons podd med det lite fåniga namnet "Vinn mer". Jag har lyssnat på några avsnitt och en hel del är intressant. Här hittar du till podden. 

Att komma hem var supermysigt och det var en så stor glädje och tillfredställelse att få släppa hundarna i trädgården. De blev så glada.