På semester

Nu styr vi kosan norrut. Ända sedan jag läste ”Silvervägen” av Jacksson, ”Skinn”, ”Skred” och ytterligare en bok av Jacksson har jag närt en längtan efter det som jag förenklat kallat Norrland. Beskrivningarna av naturen, det karga och vilda men samtidigt så omhändertagande landskapet har faccinerat mig. Nu har jag sett Silvervägen på riktigt, hisnat av serpentinvägen som stupar brant nedåt samtidigt som den svänger. Jag har en snäll man som kör tryggt och stabilt och nästan helt utan gny står ut med att färdas med mina tre schnauzer, varav en hane och en tik i höglöp. Det får man nog kalla kärlek.

 En vän har sagt att hanen blir lugnare om han har full koll på sin tik och det har vi fått praktisera den här resan. Lagom när man tänkt att man inte står ut längre och googlar på hundpensionat längs vägen så tystnar han. Att få vara med flocken och få vara nära är viktigt och lugnande.