Pissenissa i förra kullen och förhoppningsvis sista inlägget om .....bajs

Eftersom det var så härligt väder ute i förrgår gick jag raskt ut igår och började jobba på en valphage ute. Tyvärr blev vädret inte alls bra så den får vänta på bättre tider. Jag kämpar vidare med i mot bajset, jag är en vän av hygien och god lukt så jag tar kampen på allvar. Nu har vi avverkat pellets, strö och fuskgräsmattor. Fuskgräsmattorna var absolut populära bland valparna. De bajsade gärna på den och det känns ju lovande inför framtiden när de får komma ut och möta riktigt gräs, men just nu när tänderna är på väg ut och bajset inte går att plocka upp, ja ni förstår.... Nu är gräsmattorna ihopvikta i en påse utanför dörren i väntan på bättre tider. Jag tänker osökt på sagan om julgranen som växte i skogen och väntade på att få komma in och vara i alla centrum och bli pyntad och älskad.  Bara för att sedan slängas ut och stå sorgsen på soptippen och undra vad som hände. Gräsmattebitarna låg där på Biltema och väntade på att få komma från hyllan och få pryda någons hem under många år och sprida glädje. Så kom de hem till en kennelmamma och blev insmorda i bajs och utkastade efter en dag. Det är nog berättelser om kennelmammor som fuskgräsmatteföräldrarna varnar sina små gräsmattebarn om. Fullständigt skrupellösa kennelmammor med tillhörande bajsmaskiner som först bajsar på dem och lite senare tuggar sönder dem. 

Nåväl, valparna har blivit så duktiga att de inte (nästan) bajsar på sina sovmattor utan bara på de vita underläggen. Så nu är taktiken att utöka området med mattor och på så vis försöka göra toahörnan mindre. Jag ska försöka att skriva mer om valparna framöver och inte om deras avföring, men just detta är vad som kretsar hos mig. Jag gav pelletsen en chans till idag och låg på knä utanför för att titta på valparnas beteende. De första smakade och spottade ut, vilket var mycket lovande och glädjande, en gjorde både nummer ett och två. Succé liksom! Sen kom det en rackare som inte spottade, och ridå liksom! Jag hann tyvärr inte se vilken färg på halsbandet valpen hade men kanske inte en blivande blixtrande smart trickhund. Den kommer man få hålla koll på. En väns valp åt upp en strumpa, överlevde och blev dubbelchampion, i utställning. En utställningshund behöver inte vara smart, bara snygg. Kanske är pelletsätaren en blivande utställningshund. Pelletsen åkte bort direkt och munnar undersöktes. Det var bara en syndare. Detta var inte vad jag väntade mig, förra kullen gick på toa direkt och åt inte så mycket som en flinga av ströet. Nåväl, utöver detta har maken kommit hit och det första han gjorde var inte att krama mig utan han gick rakt till valparna och började gosa. 

Nu kommer det en anekdot från förra kullen. Jag hade kvar ett par valpar lite längre, samt min egen keeper. När jag har färre valpar och de börjar bli lite så att de har styrsel på nummer ett och två så lever de med oss och inte i en valphage. Alla hundar levde i flocken och NÅGON kissade med regelbundenhet i divanen och i bädden. Divanen var av skinn så den tålde ganska bra men min renlighetsnerv slog till i panikläge. Jag misstänkte både Baggis och valparna. Jag försökte på alla sätt få veta vem som var den skyldige och för varje valp som lämnade hemmet hoppades jag att Pissenisse skulle ha flyttat hemifrån. Till slut installerade jag en kamera och upptäckte att det var MIN valp som var den skyldige. Pissenisse var en hon och hon är min. Numera är hon rätt betitlad, väldigt fin och gör både nummer ett och två utomhus. Hon har tom börjat träna rallylydnad och är ganska duktig. Så det kommer nog att bli bra med Björnligan också.