Ronneby - en hundutställning i härlig parkmiljö

Starkast i mitt minne är dock miljön. Ronneby Brunnspark är en fantastisk miljö med enorma rododendronbuskar, azaleor, agapantus, koralkornell och mycket mycket mer. Från en höjd, som kallades för rododendronberget, kastade sig ett vattenfall brusande och modigt ut i en stor damm som låg vid foten av en villa med enorma spröjsade glaspartier. Villan och övriga byggnadet runtomkring såg ut att vara byggda i slutet av 1800-talet. Varje kväll gick jag med hundarna i parken och njöt av miljön. Hit kommer jag att återkomma. Vilken skatt att få minnas denna plats. 

Redan innan resan hade jag lite extra tur då jag fick överta en husbilsplats av en norska som tyvärr inte kunde komma. En hjälpsam funktionär tog sig tid att förmedla kontakt och jag fick en utmärkt plats helt nära utställningen. En så fin service. Tack!

Många börjar med att berätta om resultaten och naturligtvis är de intressanta. Utställningar är en utvärdering av avelsarbetet och när man har en egenuppfödd hund som jag har, är det extra engagerande och viktigt. Jag brukar säga att om jag får exellent och gärna ck så är jag nöjd, sen kan det gå hur som helst eftersom domarna tolkar standarden och prioriterar olika. Jag skulle säga att många fick sin beskärda del av kakan då bedömningarna fluktuerade en del under dagarna. Domarna tolkade och prioriterade helt enkelt standard en smula olika. Tapper fick dock exellent och ck alla dagar och två av dagarna fick hon juniorcertifikatet (J-cacib), alltså etta i juniorklass och ett reserv cert. Hon blev bästa junior en dag och redan första dagen erövrade hon det sista J-cacib hon behöver för att kvala inför titeln C.I.B.-J. När jag skrev ihop ansökan såg jag att hon fått ihop meriterna på en dryg månad. Det är häftigt och för varje utställning har jag sett henne stärkas och bli mer och mer säker i sin roll och i vad som krävs av henne. Hon börjar bli stadigare i sin trav och det blir färre och färre galoppsteg. Hon står stadigt men kan bli distraherad. 

Något som irriterade mig en smula var att tälten stod för nära ringen och att det förekom att folk gick genom ringen även då bedömning pågick, en tant tog sig rätten att kliva in domartältet under min pågående bedömning för att argumentera för något. Det är en hedersregel att bedömningen inte får störas. Överlag är det viktigt att de som befinner sig utanför ringen noga beaktar att inte påverka hund eller bedömning. När man åker på utställning har man planerat sin trimning (jag hade faktiskt klumpat mig den här gången), investerad ganska mycket pengar och tid, tränat in moment, kanske tränat varje dag och under en mycket kort tid behöver man få fokusera rejält och få möjlighet att visa sin hund från dess absolut bästa sida. 

Tredagars är dock krävande och mot mina egna principer struntade jag faktiskt i juniorfinalen sista dagen. Jag ville ge Tapper vila och nu kommer vi att vara hemma ett tag. Jag är omåttligt stolt över Tapper och ännu klingar sista domarens slutord i mitt minne: amazing character. Nu ska pälsen renoveras och vi får se när och om vi ger oss ut igen. Nu i stundar skyttetävlingar, både i veckan och i helgen "smäller det". 

Denna resa gjorde jag på egen hand med två av mina hundar och blev lite adopterad av fina vänner som jag tillbringade mycket tid med. Gott att få sitta ihop, smaka te av rosor (roste) och ha det trevligt. Man vandrar med sina hundar genom husbilsstaden och stannar till lite här och var och språkar med folk man känner. Tack för en fin helg vänner. Sist men inte minst grattis alla schnauzervänner och deras fina hundar för fina prestationer. Det har verkligen varit givande och härligt att få se alla dessa fina schnauzrar och duktiga mattar och hussar i ringen. 

Något som gjorde mig lite extra stolt är Baggis avkommor som presterade starkt. Vi fick en ny champion i Chevrolet's Wish for Davidoff (Dino) (ägare Brit Klum Helland) och Chevrolet's Wera Wang (Hillevi) (ägare Ulrika Hjort) placerade sig i topp alla tre dagar med två BIR och ett BIM om jag minns rätt. 

Baggis son Aldridge (ägare Anna Stolpe) i kennel Argenta var i norra Sverige och blev BIR.